Norrländska Korrespondenten – 20 december 1851, sida 3

och til wänliga hemmet bi fv. Opv i himlen, minsan, tändes julljusen an som härnere i koja och by. Se, wid fv isbrasans sken ala samlats alltrein för att bortprata skymningens stu: hö. Baraen springa omkring, och förnöjd uti ring, främst mid eldn ligger herrgårdens Hund. Må ej ölet bli grömdt, för sin godhet berömdt widt i nejden til grannfruars mehn! — — Blanka silfwer pokaln gör fin rund ikring salla, fylss ur skinande slånkan af en. uRom det främmande? — Jo, nog jag kunde det tro — uss en skata på fökstrarpan gick. Se på ungarna få bur de fångflade fi röda Finder och ffålmaftig blid! — Så går qwällen förbi, man är lycklig och fri under lekar och upptåg och dans. Finns piano...... nå, jal..