Norrländska Korrespondenten – 20 december 1851, sida 2

som i ödmjukhet läggs ned För Ers höga Majessät. Öfwer trenne unga prester har nu döden spelat mäster; gif mig store potentat, ett af dessa pastorat. Fjorton år med ssörsta möda, jag i Marstrand Haft min föda; icke warit i arrest, åtta år dock fångars prest. Ser är har jag informerat, skolestoftet mig graverat, gör tillsammans fjorton år; om jag nu förlossning får. Ofta har jag fupplicerat; mina förmån imploreratg att bli hulpen ur min nöd till ett bättre siycke bröd. Men som jag ej konservera kunnat Enkor som crepera, som här finns i detta stift, medan jag är sjelfwer gift, alltså mäste jag gå miste, tills jag nu den aldrasiste, som här finns i Bohus län, dock ohulpen fianes Än Derför faller jag nu neder, och min Herre Konuug beder, lät en fattig fångaprest bli til Kungens nåd ea gäst.