(Jnfändta Söndagsafton den 14 nästl. Sept. it 8 e. m. tilldrog fig den händelse, art då bön desonen Abram OÖlsfon i Ragunda och Thors: gård gående från Runcabergs nybygge till fäbodestället Nybodarne kallad, från förut nämnde ställe kommit wid pass en åttonde dels mil, blef af en större Björn anfallen; mannen utan något slags wapen stälde fig till motwärn med ryggen stödd mot ett träd; Nalle uttiuter nu i rascri det förfärligafte wral, ställande fig likt en jätte öfwer iran nen. Detta wralande hade mannen ock af alla krafter beswarat; må man billigt före ställa fig under olika fänflor. — Lyckligtwis hade mannen en dualig hund med sig, och hwilken få snart Nalle wille med kraft ute föra anfallet war honom på ryggen och Detigenom förhindrade det hotande, och troligen icke uteblifna handgemänget; omsider får Abram tag uti en stubbrot hwarmed han emot sitt stöd gifwer ett det fraftigaste flag; den deraf uppkomne smällen måtte förefome mit Nalle betänklig oc hwaraf följden blef att ban genast rettirerade efter cirka 1 och en half timmas hårdnackad strid. Abr. ås terwände nu till Runcaberg der Han till: bragte natten; men till den grad af striden utmattad, att han af uppkommen skjälfning ide förmådde med enna händer föra någon bonom erbjuden förfriskning till munnen. Detta tillstånd warade till andra dagen. Anledningen till detta Björnanfall tros wara att Abr. under gåendet hwisslade, bwilfet Björn äfwen under parningstiden lärer göra; seende sig sålunda narrad bragtes han deröfwer till wrede.