Norrländska Korrespondenten – 17 december 1851, sida 1

slien, fom brutit alla fina eder och Enalarde krafter anwändes för att kufwa ett folk, som endast kämpade för fin egen frihet. Slutligen fom fransmännens infal i Rom. J fån ej of mig wänta att jag skal säga ett ord til förswar för detta infal, fom jag anser för att hafwa warit en af de mest tadelwärda Handlingar en styrelse kunnat begå (Hör, Hör!) Och nu har detta lands regering ej allenasl icke blandat fig häri, utan i sjelfwa werket Onders slödt franska regeringen i fråga om Franfris kes åslundan att återstäla den päfliga mats ten. Hmwad jag nu har att fågå är, att i an: feende till mår egen felaftighet i detta fall, wi ej funna åtaga oss att blifwa skiljedomare i afgörandet af nationernas öde eller til och med protestera emot wåldsamma handlingar af andra makter (Hör, Hör!) Ryssland Hat ut bredt fitt inflytande öfwer Hherrike äfwen till Uagern och wår siprelse hade ej ett ord att deremot inwända; hwad man säger är, att Sflerrife endast utöfwade sin sfuveränitetsrätt, då det begärde hjelp af Ryssland, och att Rossland, genom att lemna den, ingalunda kränkte nationalrätten. Hwasd wi behåfiva är en moralisk revolution i dessa ämnen Hems ma. Wi behöfwa ett kabinett, fom ej skulle bestå af 11 eder 42 medlemmar af högadeln bwarmed sannolikt ej någon särdelcs sior Får: lek till friheten fan wara förenad (Hör, Hår!)