icke som angifw. troligen gjort, ban hörde skrik och swordomar i ide sällan lär inträffa nattetid, 3. bostad) i stället för glada fånädade resonemanger. Emedlertid efter att trenne weckors uppskof jadt för wittnens anskaffande h vil e kunnat intyga att något oljud ade aftonen blifwit fört af som brist på bewisning, förfalla. 3 nu att ang. af mwinningstyfte som dock är det troligaste, af brift sysselsättning welat roa fig med a, få will ins. råda ang. att om roa honom, det helt säkert finns n ämnen till många fådana, fom a för ang. både mer winftotfhedrande, än den ifragawarande. u Radsturätten förklarat att må falla, uppträdde allm. åklagaren answar enl. Magiftratens funadan alla de fom enligt åflåganande wore att hänföra til de görelsen menas, dömdes att för it ute å gata, böta 3 rdr 16 få. era. — Kan detta wara rätt? frågar? Skall nu hwar och en endast derföre att han är tjeom han, fom helt säåkert warit med alla de nu dömde, har sin tillåtelse att wara ute, ändock gen att kl. 10 på aftonen bege ) efter denna tid ej wisa fig ute att blifva angifwen och dömd nn. fungörelse? en Casför, en Contorist eller en ent, fom, kommen till mogen ål: nödgas tjena, wara underkastad äckliga twang, han skulle då ej Ivi IVEVEVVY Le ——— ———— Presteståndets utläåtande wid 1851 års Riksdag öfwer schismatista röreljer i församlingen och äfwen wäckt motion om granskning och omarbetning af för: samlingens Kateches, Handbok och Psalmbok. (Forts. fr. N:ro 16 (96). Utan att förorda gamla katchesen til offentligt bruk, har Suftiti ae Cansleren före: slagit, att Contracts-proft måtte i förramlingar, der schismatiska och separatistiska rös relser framhärdigt ega rum neml., få reglera, att under en tid af högst fem år, hwarannan söndag andra psalmer ej må wid allmänna Gudstjensten nyttjas, än fådane, fom jemnwäl finnas i den gamla psalmboken, åfwene som att bestämma ett wisst antal Söndagar, jemte de tillfällen i öfrigt, då nattwardens utdelande till ifrägawarande personer far ega rum efter gamla handboken, jemte tilfåtelfe för personer, fom stiljt fig ifrån den öfriga församlingen, att få fina barn döpta efter nyssnämnde handbok, samt att fyrkoherden i sadan församling bör årligen till Dom-Capitlet och detta till Kongl Maj:t inkomma med underrättelse om werkan af detta undantags-ftadgandet. — Af flera lätt insedda ffäl har detta förslag eller bifall dertill ej funnat tilftycfas. Ett sådant steg wore neml. orådligt och kunde heldre mot: werka ån befordra ändamålet. Det kunde uppstå fråga, hwilketdera af tvänne dop ware battre eller samre. Man kunde snart fordra 3, 4,5, ja ännu flera katcheser, bande bocker och pfalmböder. Och att i war fyrfa medgifwa en owilkorlig absolution eller aflösning, wore wadligt. .. n :nedgiswår omot dem, ware sig prester el fer letmmän, hwilka sprida willomeninga samt ästadkomma eller underhålla split oc twed rägt inom förfamlingen. Ur utlåtandet må widare anföras: ut träde ur statskyrkan och bildande af egen församling äro ord, som lätt utflyga öfwer menskliga läppar. — Wid allwarligt öfwer. wägande befinnas de dock utomordentligt tunga. — Wedcrbörande utsättas sjelfwe för andeligt eände. Hjertat skulle i fanning brista of förfäran stället för att det nu hoppar i blind och lättsinnig yrsel. — Nog funna lärare infinna sig, de der med fagra ord kunna intaga de obelätne; men hwad wissbet hafwa desse, att ej sådana ord äro en förförelse? — Hotet år farligare för den, som uttalar det, än för den emot hwilken det rigtas ... Och slutligen: Det är wäl möjligt att de, fom ide hafwa allwar med fin driften dom, ide wishet och fromhet i sitt nit, samt en sann och oskrymtad kärlek till christeligt samhälle, äro för alla åtgärder otillgänglige, och att de sålunda fortfara med de ordningsoch lagstridiga företag, till hwilka de gjört fig skoldige; ty huru längt desse funna fom ma i hardnackadt motständ och wildhet, fan ingen bedöma. Men affall ifrån wår fyrs fas lära är ett brott, fom efter wåra lagar fan beifras. Jcke fan meningen wara, att de strängaste lagbuden skola anwändas, der underwisning och warning, der mildhet och öfwerseende något funna uträtta; men ide better fan det anses wara rätt att skygga tilbafa för anwåändandet af on för handen warande lag, när samhällets och kyrkans frid äfwentyras oc bådas ordning är utfatt för de grofwaste förnärmanden. — ————