man, en af de mest ryktbara frihetshjeltar mår tid och werlden kan berömma fig utaf (Hög: ljudt bifall.) Jaa fer houom på denna estrad, få irrande och landsflyktig Han ån är — destio mera utmärkt i wåra Ögon, desto mera dyrbar för wåra hjertan — (bifall) — än något krönt hufwud ibland monarkerna på Europas fasta land (Bifall.) Han kommer till of å hela sia nations mågs nar; i honom förenas alla dess känslor, alla dess förhoppningar. Jnnan han satte foten på wåra stränder, kände wi wördnad för hans namn (Bifall), och sedan han kommit ibland oss, hafwa wi läst de tal han hållit för de menniskomassor, som samlats för att höra honom — tal på wårt eget spräk, sådana att wåra bästa talare knappast kunde åwägabringa något dylikt (Bifall). Oh nu wärdera wi ho: nom mera sedan wi lärt känna honom, än då han led för hwad han gjort eler försokt att göra för sitt fosterland. Men jag Fan ej förbigå den nedslående och förnedrande tils dragelse, hwarigenom äfwen denne man ej fått wara fredad för förföljelse af baktalares tungor (Hotelfer och rop mot vTimest). Dag på dag hafwa kalomnier framkastats mot hang namn. Han hade undkommit krigets faror, han hade undkommit fängelsets; han hade undsluppit den österrikiske fångwaktaren och bödeln (Bis fall); och dock wågade i detta Frifiliga land