förtalets gift att angripa honom. För hwarje morgon kalomni på kalomni, det hörde til ordningen (Högljudt skratt och bifall), frames kallade af några förboraade, okända pennor, betalda som jag förmodar, med 5 guincer för kolummen, eller få omkring; och det fina angreppet år ett af de mest utomordentliga af alla (Hör, hör!) nemligen att hon til fina politiska grundsatser är republikan och ans hängare af allmän röllrätt (Högljudt bifall.) Dock — wi ämna un ej underföka monarkiens eller republikanismens relativa företräden. Wi beta att i detta land, huru ofulkomliga wåra tastitutioner ån äro, wi dock hafwa frihet att handla, tala och strifwa samt frihet i allt hwad til industri hörer; wi weta och att borts om Atlantiska hafwet, hwarest en annan fivs relseform är rådande, friheten äfwenledes eris slerar. Wi helsa honom ej målfommen ders för: art han är en monarkiskt eter republis kan, utan wi helsa Honom wälkommen eme dan han, hurudan än ett lands styrelse är, hwad form eler namn den Ån må ega, år en förswarare och förfäktare af alla menniskors rått till den förnämsta of alla rättigheter — friheten (pögljudda handklappningar). Men om det finnes någon enda menniska i Mans chefter eler i England eller i wida werlden, fom tror att dessa kalomnicr, hwilka onupp: hörligt blifwit ntösta, haft någon inwerkan på