lig winst, men säkert utan förlust, emedan ide allenast närmaste wederbörande, utan ock många andre otwifwelaktigt intressera sig att få omständelig kännedom af att få ett få wigtigt Document. (Forts.) ——— Slöjd och Hushålluning. — On förbättring af sötig Råg för brödbakniug innehaller ock, Wermländska Storrefvondenten följande: Ar 1516 mtvåäf:fade i Frankrike hwad fom nu är förhållandet i Swerige, att genom en missgynnande wäderlek, säden blef skämd, oc kornen fött ga. Regeringen anbefallte då försöks anställande öfwer medlen att af säd, fom ge nom den wåta wäderleken undergått före skämning, baka ett helsosamt och wälfmafans de bröd. En ganska upplyst landthushållare, Hr de Lepinois, fom tillika war Maire i sin landsort, uppgaf då twenne medel för detta ändamål, hwilka blefwo af den berömde efonomiske författaren Tessier utt le Moniteur universel för den 31 Oftober 1826 införda. Se här hans uppgifter: 1. Man dör måda degen med kallt wat: ten och låta den jäsa, hwarefter den Fnådas ännu en gång, utan ny tillsats af wat ten, men wäl litet mjöl för händernas tork ning. Man bör derefter wäl klappa degen, fom bör wara utomordentligt ftof, lata den åter jäsa upp och slutligen grädda den. Eller: 2. Man fan oc baka brödet med en enda bakning, om wattnet, som härtill an: wändes, får en lindrg syrlighet, genom en liten tillsats af fiwafwel-fyra (vikftriol-olja). Senom dessa methoder erhälles ett bröd, som icke blir degigt och tungt, och som helt och hållet förlorat den elaka sötiga smaken. Tussier tillägger, att han smakat bröd, bakadt på hwardera sättet fom warit fullkomligen godt, och endast wisat en mörkare färg än wanligt. Framgången af den första methoden be ror På den hårda knådningen, vå minffningen af den wanliga wattenqwantiteten och på den omsorg man anwänder att befordra degens jäsning. Tillsatsen af litet swafwelsyra till wattnet, som anwändes wid knådningen, werkar isynnerhet att brödet blir icke degigt, men qwantiteten deraf bör ej wara större än att wattnet erhåller en knappt märkbar sur smak. Att göra Minbirs:, Smultron. och Hal. lon Sirav-. Man bör utwalja wäl mogna bär, ränsa dem, sedan wal krossa och derefter fälla dem i källare, få länge till def hela massan har utseende af ett tunt gelce:. Detta är teten att de slimmiga delarne Börjat genom en inre gäsning afskilja fig ifrån de finare. Ru utpressar man saften, och man erhåller mycket mera deraf, äfwen hälla påsarne battre, an om man genast efter krossningen företagit pressniugen. — ECfter urpressningen staller man saften, oc) ityn: nerhet hallonsaften, åter få i källaren, till def ett flags skum wisar fig på vtan. Man gjuter honom derpå genom en duk för att afskilja det skeleeaktiga slemmet, hwarefter man uppkokar 10 delar saft med 16 delar fäder efter mått räknadt. Denna fi: rap har ej allenast en skön röd färg, utan afwen en behaglig lukt oh smak. J E. ÅA. Hollun