(Jnsandt:) Prestestandets t:tiatande tvid 1851 års Miksdag öfwer schismarista rörelfer i församlingen och äfwen wäckt motion ont granskning och omarbetning af för: samlingens Kateches, Handbiör och Psalmbvok. (Forts. fr. föreg. N:r.) Jfrågawarande utlåtande är ett ord I fi nom tid, en nör att bita på, ett fanningd och stäfjestycke för den ibland de oroliga etc. som har öron till att höra och ögon till att s. Det är bibliskt och klassiskt i fin sak, semt starkt i fin bewisning, såsom oc Paulus fordrar af en Bistop, neml. att han stall hålla fig wid det ord, fom wisst är och lära fan på det ban må mäktig wara till att förmana genom helsosam lärdom, och öfwerwinna dem, fom deremot fäga. DÅ om salig erkebistopen af Wingärd ej hade annan förtjenst derwid, än att äfwen han fade ja och amen dertill, få dör man alltid Hålla Honom sluträkning derför, samt önska och bedja, att de salunda uttalade grundsatserna måtte förblifwa gällande. Imellertid retommenderas utlätandet till läsning och begrundning isynnerhet eller först af particheferna och sedan af bataljonerna. Wilja de förre wara ärlige läsare, ärlige förklarare och ärlige tillämpare, få skola de, om ock med tyst, men ännu kraftigare med öppen syndabekännelse, säkert blifwa mycket nyttige äfwen för de sednare. Åtminstone måtte sällskapet, fom få käckt oh fräckt ut basunar fin punktuella widhallighet wid Luther och de Symboliska böckerna, såsom den enda oh wissa sk:iftens tlära, erinra fig, om de antingen ide läsit eller oc afglömt det stadgande, att ingen må offentligen lära eller utdela Sakramenterna, utan den, fom är wederbörligen fallad. — (J par renthes må frågas, om wälbemälde böcker i alla punkter och pricker äro få skriftenliga fom i denna, samt om det bade warit mar jestätsbrott, i fall den wid sista Riksdag halfgiorda motionen om revision äfwen af dem blifwit i dessa tider fullkomnad?) Stkrifare-fompaniet emot def. k. nyböckren beskyller dessa för fel och willfarelser, irrig och falsk lära. Derföre yrka samtliga owil: korligt, somlige alternatift, att de gamla böckerna måtte återtagas tll allmänt brur, eller att de söfande måtte få fina barn döp: te och confirmerade efter gamla handboken samt underwisade efter gamla katechesen, — eller ait Biskopar och presterskap måtte utarbeta lifa goda böcker, fom de gamla; annas finna sig föranlåtne eller nästan hata, att nå ut ifrån statskyrkan oc wälja fig prester af lifsinnade bröder. De satser och exempel, fom de äfwen i tryck framhålla, för att bewisa sin sak el ler sitt föregifwande, wittna dock mera mot dem, än för dem. De wittna om blindt och owisligt nit, fåkunnighet, till och med okunnighet, missförstånd, misstydning, falsk åsigt och skef tillämpning, ensidighet och wåld både på andan och bokstafwen af åberopade auktoriteter. Och man kunde liknelsewis saga, att desse Zeloter eller ifrare i allmän: het liksom ryckt nägra wackra blad ur en wacker, men för somligas beqwämlighet och somligas fattningsoch omdömesförmåga för stor ehuru i sig sjelf eller i sin helhet och sitt sammanhang tydlig och klar bok, hwilka blad de wanliga kunna utantill på fina fem fingrar, samt i tid och otid idisla och utropa deras pertiella, men af dem fjelf:we ofta både stympade och förwridna inne: Håll, såsom dock ett allt i allom uti deras predikan. Det förtjenar att läsas, huru grundligt och klart wederbörande äfwen i afscende på andras samwete och körfans fammete blife