Norrländska Korrespondenten – 3 december 1851, sida 1

fin alter ege Cen annan jag sjelf)-med makt att öfwertaga fiyrelfen i Ungern, Wi förklarade uu att mi ide kunde cmotrtas ga en förrädare till styresman vd) att rifsdar gen icke kunde uprlösas, emedan den icke röstat om stadsanslaget; att befalningen om rifgdas gens upplösnina dessutom icke fanns undertecknad ef någon answaria koatrasigaant, och att riks: dagen i följd häraf måsie fortfara. J den prowisoriska styrelsen anförtroddes mig då ord: förande plattsen, och jag befalde att Jellachich fom flott mot Wien, fule förföljas. Rär han nådde Ösierrikes gräns, finde jag fommiss sarier från styrelsen med begäran hos Hherris kiske armdens befälhafware att de måtte refpet: tera neutraliteten i afseende på Ungern och icke skydda uppwiglarer. Men de ide blott beffyddade honom, utan tihäto honom att biträda wid belägringsanstalterna mot Wien. De beg: ge armeerna drogo sedan, under Windischgrätz, mot Ungern, Fallande of upproriffa och Maf: war. Wi kämpade och höllo fältslag — hiftorien berättar huru. (pöaljudda bifallsrop.) En omständighet bör jag härwid tillägaa. Ehuru wi säsom segrare öfwerwunnit de fejfaserliga härarne i flera fälislag; — ehnru fejfa: ren of Österrike hade den 4 Mars 1849 ut: färdat en kungörelse, hwari han, äberopande en falsk rapport från en general om en seger fom aldrig ägt rum, förklarade med ett enda