Norrländska Korrespondenten – 3 december 1851, sida 1

benndrag att Ungerns nationalsjelfnändighet wore afskaffad, dess arundlag utplånad, och att Ungern skule hädanefter införlifwas med öserrikiska A slyras efter fejfar rens godtfianande; — förklarade icke wi, ä mår sida, någon brytning med Huset Habss bura, innan jag hade inhändiaat fåfer under: rältelse om att rysk mellan komst blifwit beflus tad och antagen. (Hör, hör!) Bedröfliat år att tilägaa den underrättelsen, som wi äfwen erhödho, att mi ingenstädes ifrån hade att wänta något bissånd mot denna melanfomf. (Kos: suth war djupt rörd, och tårarae stodo honom i ögonen, när han gjorde detta tillägg.) Ru öfwerwägde jag frågan inför mitt fam: wete och fom till den slutföljden: att antingen måne min nation underkasta sig att störtas, och sluta sitt nationella lif, äfwen utan något försök till fin räddning; eller och i fal wi ide woro aog fega och lägsinnade att brgå ett dylikt sjelfmord, blefwe något wederlag nodwändigt, till rättfärdigande af folkets ans strängningar vd) uppoffringar; och jag föreslog att om wi nödgadres kämpa mot två fora wälden — om ingen funncs att bisiå oss is gen att hindra Paskewitsh från att, säsom, han låfwat trampa Ungern på nacken — om wi nödgades fäkta för mår frihet, fåfom mi fors bom fäktat för Europas fristendom — få