Norrländska Korrespondenten – 26 november 1851, sida 1

Kossuths tal om Ungerska frågan. (Forts. fr. föreg. R:r) Den försia åtgärden war alltså folkets fri gifning. (pögljudda bifallsrop. Men denna förbättring werkstäldes endast långsamt. Under den långwariqa riksdagen fom räckte från 1832 til 1836, föreslogs i underhuset, hwilket bestär af helt och hållit walda ledamöter, att hwar bonde skulle funna friköpa fig sjelf från lifegenapen ochzsina feodala bördor, genom erlåggans af ett kapital, hwars renta motswarade bördor: na. Wi föreslogo först att hans befogenhet hår: til skule wara oberoende af jordsägarens fame tycke; men detta mölte motständ i öfwerhuset till def den åsyftade friheten blef, genom sthrelsens mellankomis, inskränkt til rättigheten att frifö: pa fig med jordägarens samtycke. Sålunda förändradt, gick förslaget igenom begge husen; men nu mågråde regiringen sitt bifall, och war alltså i strid med Hela folket öfwer denna fota fråga. Jag bör anmärka att nauderhusets med: lemmar röstade i enlighet med de instruktioner fom de fått i comitateaa, hwilka walt dem; och det war derföre mot de sistnämnade fom ve geringens intriger hufwudsakligen woro riktade. På comitatmöterna kunde någon iawerkan icke utöfwas af palatinen, hwilken mar sjelsskrifwen president för öfwerhuset; i följd häraf ntsåg regeringen andra personer, som skulle ombesörja