Norrländska Korrespondenten – 22 november 1851, sida 2

en majoritet af mer en femtiotwå bland wåra comitater, öfwerwäldigade af skräck och andra twånasmedel, fom stodd fyrelfen til buds, hade underkastat fig wåldet. På den tiden återstodo blött tio eber tolf comitater fom gjorde mothåns det äfwen af dessa få wår lika werksamt, fom det nyssnämnda af folket i Saragossa (Dogljudda bifallstop). Oaktadt allt intrång bibehöllo mi geuom dessa medd aäctt Wen åf Oberoende; men sedan öslerrikiska styrelsen lyckats att stadga ens wäldet i sina öfriga länder, tillarep den hwarje medel, från öppet wåld till et mest försåtligaste swek, för att öfwerändakasta wåra municipala institutioner. Den underblåste wåra inbördes twis fler, demoraliserade nationalkaraktären, utarmas de landet och förförde den högre adeln. Parlas mentet, fom efter grundlagen skulle sammaukallas hwart tredje år, blef icke sammankalldt på tjugo och på sädant sätt skred enwäldsmakten framåt til8 mi slutliqen insågo att wåra 300: tid 500: tusen ädlingar ide räckte til act förswara lans dets rätt emot Österrikes despotiska syften. Is från detta ögonblick daterar fig den frid. fom nu räckt i omkring 28 år. Wi afgjorde då att wårt bästa beskydd skulle wara fosterlandssianets spridande bland hela folket, derigenom, att hwar och en tillerkändes lika grundlagliga rättigheter (Dögljudda bifalsropg. Hitåt syftade allmänna läntesättet i Ungern år 1825. Wi insägo nöds wändigheten häraf så mycket mera, som wi