Norrländska Korrespondenten – 19 november 1851, sida 1

När man betraktar Ungeras geografiska läge och erinrar fig att Vragyar-fammen är ett asiatiskt folk, inkastadt midt ibland de euro: peiska, utan månner och stamförwandter, mår ste man erkänna den inneboende kraft, fom under en få lång tidrymd kunnat åt den uppe rätthålla def nationalinrättningar. Wi omgåfwos öfwerallt af enwälden. Yå ena sidan har Turkiet gjort intrång hos oss, och mot denna makt hafwa wi i långliga tider ansetts som Europas förmur, til wärn ice blott för def bildning, utan äfwen för def religion. På on annan sida hade wi Ryssland, en makt, fom, icke till mensklighetens bästa, tilwäxt midun: derligt uti inflytande under det sednaste århuns dradet. (Hör.) På den tredje sidan war DH: sterrike, ide det widlyftiga wälde fom det är nu, utan Habsburgska husets arfland, denna herrskareätts, i hwilken icke en enda furste, om häfderna anaars tala sanning, warit någon wän af politisk frihet. En af dem, det är sannt, Josef 2:dre, war wän af trosfrihet och af bön: dernas frigifning. Men äfwen han den bäste inom österrikiska dynastien, motsatte fig ifriat hwarje utwidning i undersåternes politniska rättigheter. Sådan mar mår ställning, med Turkiet, Ryssland och Habsburgska wäldet rundt omkring of. Men utom detta fanns eh oms ständighet i sjelfwa wårt samhällsskick, hwilken alltid betraktats som ett wäsendtligt hinder mot