Norrländska Korrespondenten – 15 november 1851, sida 2

fin magiska slöja, det sänker fig, och bergshoj: derna börja åter framtitta derur liksom dar ur ett qränslöst haf. Allt djupare och djupare sänka fig molnen, och snart siå de för oss igen de gamla b.kanta vyeraa, och det herrliaa slottet på ölra kusten går å nyo fram ur fia Jag har stått på den sköna stranden och fett dessa naturens förlustelser med fir sjelf i en nordisk sommarafton. Jag har också stått på sy Efter slaget wid Narva, då en månad fån gar öfwerkommo till Sw:riae, blefwo 25 kossacker förlagde i Hjo. De dogo der; och då kyrkans styresman anjåg dem icke wara wärdiga att ligga i wigd jord, ned: myllades de efter hand en sandkulle fös der om siaden. Men de hade ingen ro i den swenska jorden; fom aldrig will hysa en Ryss i sitt sköte. Öfta om nätterna, då Wettern sweper sig i töcken och dimma fer man wid den matta måastrålen de 25 kossackerna med fina långa lansar och i lätta rustningar rida öfwer sjön tills de slutliaen förswinna mot dåliga landet, mot hemmets wädersireck. J qwällstuaderna, då sjön hägrar owanligt starkt, ser folket icke sälan deras oroliga tåg sålnada sätta fig i rörelse ut från den myslisk Kosfad: Backen.