Norrländska Korrespondenten – 12 november 1851, sida 1

— J dag en wacker hustru, då en wacker flicka. Jag wille ej byta bort den förra mot den sednare. — Han reste sig och omfamnade henne i en kyss. Ja, wi skulle wara fuldkomligt lyckliga. Men wi sakna ett, blott en ting, fom frtkomnar andras äktenskapliga Incka. — Jag förssär; ett barn fom ärfwer ditt behag och din dygd. Men — fortfor grefwen och kysste sin hustrus hand — du är bara 38 år och jag föga öfwer 40 års Hwem met, fan: ända ... UP, huru lycklig wore jag ej! Doc, ett enda barn ger ej mindre bekymmer och fruktan ån glädje. Den minsia olyckshändelse fan å ter betöfwa oss det. Men — ja, twå barn I — Du bar rått. oOch icke blott twå utan tre, Ty med twå — ja om ett doge, more man ju i samma ångefi. Wi skola ånnu få fe tre barn leka omkring of. uKåra du, det more dock nästan för mjcs Fet, inwände grefwiunan leende. Det fule sätta oss i ny förlägenhet. Til exempel om det more föner2! — Bra. Wi hafwa omkring 25,000 rdr bko i årlig inkomsl. Nog för oss och dem. Den äldste fick gå in i armeen; den andre fule gå diplomatiska mågen. Begge skulle