Norrländska Korrespondenten – 12 november 1851, sida 1

Aftonen före Brölloppet. Af Henr. Zschokke. (Forts. fr. föreg. N:r.) Du har nu hört en kort historia af ett tjuguärigt äktenskap. Ea afton i sista året af det andra tiotalet hemkommo begge från theatern, åto qwällsward, tillsamman och satte fig sedan att spräka mid kakeluansbrasan. De woro Ännu uppfylde af de känslor dem ett Jfflandskt skådesfpel, mål uppfördt, hade wäckt i deras lättrörda hjertan. Det äktenskayliga och husliga lifwets lycka, hwars skildring på skådebanan nyss få förtjusi mn tycktes wilja waraktigt återlifwas hos em. UN fade grefwinnan, lallt wore nog bra, om man bara more ung flåndigt! — Du har ej skäl tid klagan. Har fins nes wäl ett fruntimmer fom bibehållit fig ung få fom du? Jag faner dig oförändrad i dag fådan du mar bröllopsaftonen. Små nycker kanske! Nå derwid får man finna fig. Wårt äktenskap år wisst ett af de mest afundswärda på jorden. Wore jag ogift och säge dig, det skulle aldrig funna falla mig in att fria till någon annan än dig. (Rätt artigt! inföll grefwinnan suckande. uMen, bäsia wän, tänk dig nu redan tjugn år: Hwad år jag nu? Hwad war jag där