Norrländska Korrespondenten – 8 november 1851, sida 1

Aftonen före Brölloppet. Af Henr. Zschokke. (Forts. fr. N:o 3 (83.) lUqej, tant, ni nåra nog gör mig upybragt. Gå fan min blifwande man aldrig urarta. Han har en god egenskap fom bewarar honom från hwarje willowäg: det finns hos honom en djup känsla, en outplånlig håg och förkärlek för allt stort och godt och skönt. Och denna finkänslighet för allt ädelt lefwer i mig, som i honom. Hon är för oss en borgen för wår säällhet. — Oh om känslan skulle föråldras med er och blifwa widrig känslosamhet, sentimentalitet känsleri; känsleri år just den rätta åftenftaps: djefwulen. Jag Fan ej frånkänna någon af e der käusla, tillgänglighet för allt ädelt; må bas ra Sud bewara er att denna grazie ej må ur: arta till en gammal trätgirig käring. Känner du grefwinnan Stammern? sSom för ett år tillbaka blef skiljd mid fin man? . — Känner du rätta anledningen till denna skiljsmessar uFPRan hör talad både ett och annat derom. — Hon har fjelf berättat mig historien, och jag will omtala den för dig. Hon år på en gång lärorik och komisk; och Fan hår gifwa ett exempel.