Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1851, sida 3

för waraktig lycka och ewig kärlek, sådan beror endast af de själsegenskaper, det sinnelag som tvi tilföra hwarandra. Dessa äro den bäsia hemgift fom wi sammanföra; de åldras aldrig. — Allt efter omständigheterna, Lonise. If wen så kallade dygder kunna åldras och blifwa widrigt fula med ären, alldeles fom kroppsliga behag. Hmwad är det tant säger! Kan tant säga mig en enda dygd fom Fan bli ful med åren. — Har hon wäl blifwit ful, få kallar man henne ej längre dygd, likasom man ej mera kallar en wacker flicka för wacker, sedan hon wissnat till en gammal gumma. Men, tant, dygder ha ingenting jordifft.s — Sådane må de wara. Huru funna någonsin saktmod och mildhet bli fulag — Si fort de med tiden, urarta til werklig slappbet. Oh manligt mod? — Öfwergår lätt til rå trotfighet. OD blygsam anfpråfslåghet?s — Till kryperi. Of ädel stolthet? — Til simpelt högmod. Och tjenstaktighetk — Til wänskap med hela werlden och fappe dragari (Forts.)