min kärlek til honom skall göra mig bättre. Och så länge wi älska hwarandra, kunna wi ej wara olyockliga. Wår kärlck skall aldrig äldras. NE swarade tanten, du talar fom en nitton års flicka dagen före bröloppet, i berugs ningen af uppfyllda önskaningar, af sköna förs hoppningar och aringar. Kära barn, tro mig, äfwen hjertat äldras. Dagar komma då finnes nas trollmakt dör bort. Och har bländwerket bortdunstat, då först wisar fig uppenbart om mi äro werkligen älskwärda. DÅ wanan gjort äfwen det mest lockande till hwardagligt, då ungdomens blomma wissnar, då mer och mer skuagor ställa sia till ljuset i det husliga lifwet; då Louise, och icke förr, fan qwinnan i sanning säga om mannen år älskwärd; då först kan mans nen fåga om qmwinnan blomfirar i owansklig skönhet och behag. Men i sanning, dagen före brölloppet förefalla. mig dylika bedyranden nå: got löjliga. Jag förstår er, tant, ni will säga: blott wåra ömsesidiga dygder kunna i tidernas längd gifwa oss wärde för hwarann. Mig sjelf fan jag ej berömma för annat ån en from, god wiljo, men är då ide han, fom jag tilhörer den wärdigaste, den ädlaste af ala unga mån widt och bredt omfring? Blommar ej i hela bans wäsende an den själsadel, fom måäsle föra till lifwets lycka? Du bar rått, mitt barn, yttrade tanten.