Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1851, sida 1

skall taga fina hjeltar? .... Den stall os hjelpligen förfalla i det triviala, det utnötta, det meskina. Den skall söka sina brott bland hoadlurare wid en marknad och fina stora pas: fisker i ett skolpvikskrig. Oh för allt detta, fom jerawägarna beröfs wa of, hwad hafwa de att skänka of slället? Den kolossala förmånen att hädanefter kunnalgöra en låugresa utan af fruktan för banditer behöfwa lägga wåra dukater på stöfwelbotten, och att wi alltså bland obehag på wägen i mårs fia fallet icke riskcra mer än act bli sprängda i luften! Härtill likwäl ännu kommande det owärders liga nöjet för en och hwar att kunna dricka sitt morgonkaffe i Paris och sitt aftont i Pez king, att funna på en ledig qwälssund fe en förpjes i Hamburg och höra efterpjesen i Nea: pel fame likwäl meDan akterna hinna göra en liten krok till Österrikcs bufwudstad för att ins taga ett par glasser med thörande VWienertårta Ett nöje, fom blott bar det felet att förmodligen likt ala andra förlora fig genom wanan, och fom man derför om hndra år icke skall ofta mer ån en sickt potatis eller en Paganini i kolil En gammal man skall då — det will säna om de hundrag åren, — wid aftonbrasan beräsia för fina lynande barnabarn alaharda kurrösa hiflorier ungefär af följande innehåll: