Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1851, sida 1

sammans; der fanns ingen swalka, utan blott den Heta swafwelflammar; der fanns ingen bot: tea, utan de sjönko och sjönko i en ewia tyll nad. Det är rysligt att höra det omtalas; men presten talade af hela sitt hjerta, och alt folket i kyrkan fatt helt förfäradt. Men utans för sjöngo alla de små foglarne få förnöjda, och solen sken få warmt, det mar likasom hwarje blomma fade: Gud är få makalöst god emot oss allesamman. Ja, derute war det alls deles inte presten, fom predikade. (Forts.)