Från Klheden. Bilder af Carit Etlar. (Forts. fr. föreg. N:r.) Likväl tror jag, att invändigt ha vi samma utseende, Jakob! fortfor han lugnt, oaktadt han kände sig någol kränkt af de oupphörliga hänsyftningarne på hans mörka hy. ilar du lust så kunna vi lvå gå en bit utanföre, för att se efter om det icke är sannt som jag såger. Vid dessa ord drog han fram en fallknif, hvilken hangde vil ett snöre omkring hans hals. Den andre tyckte icke särdeles om försöket han kände negren. -AÅh! tag dig icke så nära vid!4 sade han i en förmildrande ton, det är icke värdt att spilla blod för ett ords skull och jag mente icke ondt med hvad jag sade. Godt! yttrade David, i det han åter stoppade in sin knif, så kan du låta bli att tala om mitt svarta ansigte, Jakob! och härmed återvände han till dedansande. III. Samma afton som gillet stod på Fanö vandrade en man på gångssigen. som ledde från heden och ned till kusten. Hans drägt röjde sat