Gevär vi egde, refllade, rätt goda; Hvi togs de äter, innan de fått bloda DHd-siendens. vår oväns lömska barm? Var det på hån du gat oss kronvrak sedan, Gevären, som armen kasserat redan? Ditt styfbarn frågar dig i dag med barm. Kanonens remtyg, de få ruttna neder, Lavetter springa; våra unga leder Beröfvas öfning i målskjutning seen! Såg, är det så vi skola möta faran, Säg, är den snodd kanske den gyllne snaran, Har ryska giltet börjat verka rein? Se an vår nöd, behjerta varmt vår fara Vär unga frihets ädla riddarskara, Som träder samman första gång i år! Sc, hur vi redo stå att offer gifva, 5 Gå man ur huse för att bragder skrifva På våra fanor i armöens spår! Men är vårt öde att stå öfvergifna Liksom vedetter, glömda, öfverblifna Utaf de sina, lemnas hjertlöst qvar, — Vilan en dyr och helig ed vi svära Att stå till sista man, och så vår ära, Om ej vårt land, vår bygd, vi räddat har! S.