Helsingborgs-Posten – 19 januari 1867, sida 3

— ni är närvarande vid en af vära landlliga sesster 2? Kanske icke, sade han småleende, en gäng deltog jag mycket ofta i dem, jag tror nästan jag vågar påstå i sroken Volmars sällskap på ett likadant ställe som dettar. I sällskap med mig ?inföll Alice mycket förvånad. Min Gud! ni misstar er helt säkert. Det tror jag icke, min fröken! sortsor hon ämen det är ju naturligt, att ni har glömt det. Det finnes dock en som bevarat den tiden i friskt minne, ty den var på samma gång hans lifs vårdag, han har ofta påmint sig den; denne ene är jag. Det är icke första gången jag ser och talar med er. i glömmer att dansa, min fröken! ljöd i detta ögonblick en stämma vid sidan af dem. Det var kapten Dahl, som stod ett stycae derifrån i kadriljen och betraktade dem med fiendtliga blickar. Alice rodnade och dansade fram i ringen. Det unga paret dansade med mycken smak och elegans och drängarna och pigorna, som stodo omkring, betraktade dem med förundran och glädje; en stund stodo de tysta, men gåsvo slutligen sitt bifall högljudt tillkänna. Då dansen var slut tog Viggo plats vid sidan af Alice. Kaptenen gick fram till dem ochanhöll om nästa dans. Jag har redan lofvat hr Varner den?, sade hon och fortsatte sitt påbörjade samtal. Kaptenen lemnade dem och satte sig i ett hörn af salen, Sålunda satt han under det de dansade nästa vals och när den var slut gick han åter fram till dem, men det ville icke lyckas honom