Helsingborgs-Posten – 19 januari 1867, sida 3

Det har jag, sade kocken och det har blif: vil litet mera ändå. Ilarvid drog han upper stor silfverklocka för Rasums ogon. -Vid måärtenslid fyller jag tjugo och då skola vi två talas vid, Rasmus! -Godt Espen! kom du, Anna är ju bara en tös ännu, hon kan gerna vanla så länge !X anmärkte sadren. klokt taladt! utropade David fornöjd, i det han lade sin hand på hemmansegarens axel. Espen och er Anna måste splilsas ihop när tid kommer, det har jag svuril på, de passa så godt ihop. Se så Espen!lilliade han muntert -nu har jag sagt ut hvad du bad mig om morser. Pojken gick och värden skrattade så smått för siv sjelf. -Du ar en prahlig fyr, David! Hos dig klappar ett godt hjertar, sade en ung sjöman, som nyss hemkommit från en långresa. Du är min, David !,, menade en annan, bara du inte vore så svart. -Det är alit sannt såsom du säger!, svarade negren men Pål Pil är mycket belåten dermed, jag passar just till smugglare, ty milt ansigte och natten ha samma farg-. IE Arte Y