Helsingborgs-Posten – 19 januari 1867, sida 2

ga med de framsatta slaskornas innehåll blef också deras språk mera fritt och otvunget. Skolmästaren hade blifvit placerad mellan Davidoch en rad af Strandby sjöfolket. I början af måltiden talade han helt obetydligt — han var stött öfver att ha blifvit anvisad en så underordnad plats — höll sig deremot så mycket mera till rätterna och under det han åt klarnade hans ansigte och han lät snart sin vältalighet spelai sin fullaste glans, Såå, det tror du? sade en af sjömännen till sin granne. Du tror alt han är en stor man derföre alt han är fint klädd och talar vackert? Jag har sett mången vackert målad skuta, som invändigt varit särdeles skral; hvad säver ni Jeremias ? Om ni talar om främlingen deruppe vid bordet hos min höge gynnare och vän generalen på Ugsglevik, svarade Jeremias, så har jag laggt märke till att han har en mycket god ton. Ah prat, skolmästare! sade David, vår herre har icke skapat en ton i hans hals, det vet jag från den tid han var passagerare ombord hos Pilen, hvarje gång han skulle sjunga skar han till, så alt till ooh med sjötrollen blefvo förargade öfver en så ömklig musik. lan förstår icke hvad jag mente min kära vän! invände Jeremias med ett egendomligt skrattoni den mening jag tagil detär någonting helt annal?. Efter dessa ord tog han åter till knif och gaffel och fortsatte sin måltid. Hör David! inföll en annan i sällskapet, kblif icke ond! får jag göra Jeremias en fråga om