Helsingborgs-Posten – 19 januari 1867, sida 2

Pallisers nya kulor. Artillerikaptenen Noble, en af merlemmarne i den komits af engelska officerare, som skall öfwerwara försöken med ett nytt slags tulor, har nyligen offentliggjort en berättelse om major Vallifer3 nya kulor af hastigt affyldt jern. Han sammanfattar resultaten af de anställda försöken på följande fött: För att genomborra: föremål, fom äro beslagna med jernplåtar af nt fonstruktion, erfordras kanoner af grof kaliber, och: rå dessa måste wara i stånd att slunga sina kulor med stor hastighet, så måste de wara tillräckligt starka att tunna uthärda en betydlig krutladdning. Kulorna måste wara af hårdt material. Palliseres nya kulor af hastigt afkyldt jern äro till fina werts ningar fullkomligt lika stålkulorna, om de ide öfwerträffa vem, och de hafwa företräde i anseende till sitt billigare pris. Jernplåtarne kunna icke erhålla tillräcklig motståndskraft genom en enkel inre träbetlädnad, men denna förstärkes betydligt genom en sammansättning af jern och trä. Jernskepp, med en kompakt inre betäckning af jern och teats trä, äro starkare än jernbepansrade träskepp. Den bästa beklädnaden är trä i förening med bhorijons tella jernplåtar. Pallisers bultar äro det bästa förbindningsmedlet för jernplåtar. En inre jerns beklärnad är nästan nödwändig, emedan den ide blott förlänar hela betäckningen större fasthet, utan äfwen hindrar spillror att intränga i fartyget. Hwarje pansarstepp, ware sia af jern eller trä, bör derför hafwa en inre jernbetlädnad. Ett massivt panjar är betydligt starkare än ett fom är jams mansatt af särskilda hwarf plåtar. Times ans märker wid denna berättelse, att det är på tiden, att flottan kommer till ett bestämdt beslut om hwad slags kanonex den skall antaga. Lissa har wisat, att ide sammanstötning eller äntring utan artilleri jtriden utgör hufwudmomentet i en sjödrabbning. meSjöminnen måste kunna förlita fig på fina far noner och i deras behandling förwärfwa fig fans ma företräde framför den öfriga werlden, fom de sedan längre tid tillbaka egt i manövreringen. En ytterligare lärdom från sjöslaget wid Lissa är, att fall funna förekomma, då man med bakladdningskanoner fan på helt fort distans gifwa en full bredsida. Wi hafwa de gröfsta kanoner för laddning från mynningen, men är det då omöjligt att upps finna ett bakladdningssystem, fom, förenadt med Avurftrongå-fonftruktionen, åjtadkommer lätthet mid laddningen och förlänar säkerhet för manskapet samt: sålunda i alla afseenden uppfyller det nyare sjökrigets fordringar? Hafwa grundliga förfjöf blife mit gjorda med det Kruppska bakladdningssystemet i och för dess anwändande på det Armstrongska fy ftemet ?