Helsingborgs-Posten – 19 januari 1867, sida 2

dig? Han är lärd och kan nog gifva besked. Fråga du mans Stoffer!4 sade matrosen lugnt, Ull och med om det du ämnar fråga om är likadan smörja som du talat hela qvällen. Bravo! ropade de, som sutto omkring, gapskrattande. Jeremias tittade upp, lade åter sin gaffel på tallriken och hörde på den andre, som fortfor: Säg Jeremias, hvarföre har vår Herre gjort somliga menniskor svarta och andra icke, hvad kan orsaken vara dertill? Vår Herre har icke skapat de svarte!? sade talarens sidkamrat, under det Jeremias med singret på näsan funderade på svaret. ÅDet har satan gjortt. Mycket riktigt, mycket riktigt! anmärkte skolmästaren, och eftersom herr David en gång tillåtit oss vidröra den saken — med dessa ord flyttade den sörsigtiga mannen sig ettstycke ifrån negern, då han märkte att dennes blickar hotade med ett utbrott af vrede, — Seftersom den kommit på tal, så skall jag berätta, att vår Herre och mörksens furste engång råkade i strid om hvem som kunde skapa det bästa exemplaret af en menniska. Så bildade de de hvar och en sin figur af lera, hvilket skriften intygar; vår Herre lät sin torka i aftonsolen och derföre blef den hvit och röd, men satan ställde sin vid elden i helfvetet och derföre blef den svart och håret kom att likna svedd ull. Hvem tror ni då har varit mästare för er, Jeremias?4 frågade David, som under tiden lugnt hört på berättelsen; ert ansigte är hvarken hvitt eller rödt, utan snarare grågult likasom