Helsingborgs-Posten – 17 januari 1867, sida 3

zrundegendomen göres åter fri oh oafhänging ges nom förminskning af de på densamma hwilande bördorna — återbrnk, handel och industri uppnume tras oaflåtligt. Till allt detta kommer piterli mnie ett wäsendtligt moment: retlighet! Rerliahe: är ide mindre en pligt i iet politiska än i tet prirweata lifwet; det är i retligheten, fom siaternas få wät fom priwatmännens moraliska kraft att uträtta något måste fölas. Behöfwer jag tillägga, attens drägt hör till re sater, hwilka Frankrile aldramest behöfwer efter jå många omstörtningar? En förs sonlig politit, fom sammanhåller i itället för att åtstilja, är ret enda, fom passar för Frankaike, ty den bringar te gamla stri igheterna i glörrska, ten innerhåller ett upprop till alla uppoffrande och förtjenstfulla män, till alla ädla hjertan, som älska sitt fäternesland såsom fin moder och wilja fe vet stort fritt, lyckligt och äradt. J Preussens grannländer röjer fig en liflig frute tan för denna magts eröfringsplaner. Ått denna fruftan, atminstone i Holland, icke är om följd af en för ögonblicket öfwerspänd inbillning utan en följd af mogen, nytter keflexion, erfar man af följanre uttrag af ett betänkante, fom nyligen afgifwits af en tommission, fom nersatts för att unterföfa förswarswäsenrets tilljtård: SÅvida samtliga magter, beter vet, förenare fina frafz ter emot oss, skul.e wi twifwelsutan ide kunua tänka på motstånd; men en säran eventualitet fan icke anses möjlig. Ett angrepp pä wåra gränser kan endast blifwa en episod af en allmän kris, som stulle twinga ve mägtigaste staterna att splittra sina trafter. Wi hafwa långt mindre skäl till att frutta ett anfall af en betvrlig fiendtlig styrka än af en liten avme, sädan fom ten Österrike oh Prenssen samlare 1864 unter kriget mot Danz mark, och afsigten med ett såtant angrepp more rå att bemägtiga sig en del af wärt territorinm, fordra afträrandet af en hamn eller uppoffrandet af wissa politiska intrensen. Emot ett sådant ins fall äro wi mycket wäl i stånd att förswara of, om wi organisera wåra nationella förswarskrafter; men detta är vå också wår pligt. Äfwen i Schweitz anser man fig hafwa grundad anlerning att wara på wakt mot Preussen. Det heter sålunda under den 9 d:s i en korrespondans från Bern till Köln. Zeit.: Den italiensta tidningen Lombardia, och efter ten flera andra, bes teckna det bejöf wi nyligen haft af general ven Moltte såsom grefwe Bismarcks första fienotliga steg mot Schweitz. eneral von Moltke, fom åts följtes af fina civilllädra stabsofficerare, lär uns rer sitt uppehäll här uteslutande hafwa sysselsatt sig med att untder söka terrängen och upptagakartor öfwer densamma. Förbundsrädet har af franska regeringen erhållit underrattelse om hwad han er gentligen hade för siz; man hade nemligen frän franst fira kommit under fund med att preusfarneuns rerföfa Zuraketjans pass samt Rhenöfwergångarne för att frän alla sidor intränga i Schweitz. Äfwen den schweitziska fästningen Luziensteig wid tyroliska gränsen war föremål för general von Molttes uppmärtsamhet, men han hindrades af nuktorites terna från att taga en teckning af densamma. —