2 ö Helsiugborg. Den 17 Januari 1867. En erkänd grundsats för hwarje lagstiftning, för staten såwäl fom kommunen, är att icke inom ett och samma lagstiftningsområde följa olikartade, mot: satta principer. Redan wid första framträrandet af Kengl. Maj:t: sörslag till ny riksdagsortning anmärttes af en och annan, att lagfriftaren gjort fig styldig till ett sädant fel i fråga om wallagen. I nya ritsdagsordningens wallag stargas, att war len funna försiggå dels efter det medelbara dels efter ret emerelbora walsättet; te medelbara walen uppställas såsom regel och de omedelbara tolereras wid sidan of förra, ehuru kringgärdade af en Hel mängd hinterliga formella bestämmelfer) Reran wid första tillämpringen af mallar gen uppstod förwirring och trassel och flera mal: fretsar, fom önskate tet omedelbara walsättet påtwingades ret medelbara; walen erhöllo en pregel af olifartad brolighet och det är ide swärt att förutse, att, få länge ändring ide wunnits, dux lismen i renma del af rifsragsorduingen, skall ut göra ett hinder för att författningen i fin helhet blir en klärnad, i hwilken folket rör fig fritt och naturligt. Ett liknande förhållande har man exempel på i den omständigheten, att personlighetsprincipen blif: wit lagd till grund för riksdagsmannawal, umer vet folfet i alla fommunala mal gmar: hålles under de graverade röstskalornas förmynderstap. Excellensen De Geer antyrer i fina motiver till reprefentationsförslaget, art den nya polittiska författningen flår i närmaste samband med de nyss promulgerare kommunalförfattningarne, och att den bilvar desjag slutsten genom att skänka polis tiff sjelfstäntighet at ett folk, som wisat fig funna utöfwa hommunat sjelsstyrelse. Men är nu sielsstsändigheten inom de politiska och lommunala områtena jemngod? De upprepade klagomålen öfwer penningewälrets dödande inflytande på intredfet för. starsfullmägtigswaten, öfwerallt bestyrtta af en bedröslig erfarenhet, wisa att så icke är och att folfet ide rätt trifwes i fina kommunala institntioner. J slutet af förra året har Kongl. Maj:t förehaft till afgörande petitioner från nägra farde kommuner om ändring i kommunalförfattningen hwar walsättet beträffar. Då nu regeringen till fwar å tessa wil motiverade petitioner förmenat att allt är godt och ren heliga grafwen wäl förs warad genom det tillägg till författningen, fom bestämmer en wiss, inom parenthes oskåäligt högt satt, gräns för stora röstegare att tillgodoräkna sig sina röster, och genom detta torra swar icke ens lätit framskymta en aflägsen förhoppning om att regeringen delar de grunrsatser, från hwilta petitionärerna, understödra af ven offentliga meningen i landet, utgått, få äterstår endast, att kamrarne, och af dessa i främsta rummet den andra, taga saken om händer. Detta blir tå icke ven enda lars stiftningsfräga af magtpåliggande natur, fom ie få att tänta på. Såsom wi nyss nämnt tarfwar äfven ritsragsorrningens wallag en snar föräns ring, och ide lärer vet wäl heller dröja länge inz nan röster höjas för utmönstrandet af de många utjkott, med hwilia ren nya ritsdagen, antagligen efter den gamlas förebild, blifwit begäfwad.