till en kronans karl, som han på spe kallade honom. Den olycklige tulibetjenten blef naturligtvis snart ledsen vit delta fastande och begärde ati blifva landsatt på den första kust de kommo till. Pål gick in derpå, satte honom öfver till Sylt och seglade derefter sin kos. Generalen som icke just var någon verldsman, brast ut i ett ljulligt skratt. -Huru gick det sedan för tullbetjenten? frågade hon. Han kom hit i går och berättade huru dei gått till. Då Pilen klarerade vid lljerling stodo alla tullsigillerna klara och obrulna och då vöi sedermera bröto dem funno vi hela skutan lastad med — sand. Hvad tycker ni? Han är omöjlig att komma underfund med. Den sigligaste orsaken till att han alltid slipper ifrån så lätt är hans otroliga bekantskap med kusten, han känner till hvarje ref och skår lika väl som jag mitt AbelMen hvarför förföljer man den stackars mannen så ifrigt? frågade Alice, -jag tror icke att han smugglar, just för att bedraga tullverket utan emedan det är hans enda nåringsmedel. Nej naturligtvis, fröken Volmar! sade Dahl, ,men kungen lönar mig just för att förhindra detta näringsmedel och jag gör ingenting mer än min pligt då jag jagar honom. Emellertid skall jag ej försvara tullverket inför er, min fröken, då jag förut vet att ni lutar åt bilens part. Vore han icke så lycklig att komma undan oss skulle ni väl knappast hafva dessa su vackra band som pryda er krage för så godt pris som nu.