Från Ålheden. Bilder af Carit Etlar. (Forts. fr. föreg. N:r.) Deras smak och tycken voro hvarandra helt motsatta men det onktadt hade en gemensam trängtan efter att hafva någon att medela sig till i förening med den ensamhet i hvilken de lefde närmat dem till hvarandra och denna förbindelse emellan dem hade så småninzom öfvergått till en viss fortrolighet. Manuela tillbragte stundom en hel månad på Ugglevik och ingen gladde sig mera deråt än Alice: hon måste hafva någon att lemna sina förtroenden åt och någon för hvilken hon kunde omtala alla de tusentals småting som rörde henne. Manuela van hög och syllig, hade mörka ögon, svart hår och en blek ansigtshy, hon egde ett godt hufvud ech en glödande inbillntngskraft i hennes bröst slumrade djupa häftiga känslor, hyilka endast behöfde väckas, för att träda öfver den gräns, som skick och bruk samt den finare uppfattningen af de passande utstakade för qvinnan. Hon syntes tankspridd denne mörgon och satt helt tanklöst och lekte med en tam grå papegoja, under det hennes blickar med otålighet stirrade ut genom fönstret likasom om hon väntat någon. Ett stycke från de öfrige satt ännu en liten varelse till hälften ett barn, som icke endast