Helsingborgs-Posten – 10 januari 1867, sida 2

afseende har pressen en cafwielig pligt att hafwa tand för tunga och icke af otillåtligt nyhetskrämeri utsätta folk för wådor, som funna medföra de ber klagligaste följter. Förf. yttrar: Såsom exempel, tywärr ide enstaka, må anför ras utt en tivning här på platsen omtalat, ej blott fåfom rykte, utan i de mest bestämra ordalag, datt ett of te förnämsta och hittills bland de solitast ansedra handelshus härstäxres fåfängt föft uti Här mwaraute banker belåna några accepterade wexlar nts färdade å större belopp. Wirare heter det: En swår stagnation lärer derjöre inträffat i hanrelshusets be wrliga affärs: He y och man besarar tywärr nägot ännu wärr Chefen för hantelibns set har feran dess snärt intjulfnat?. — Första telen af uppaiften saknar all grunt. Feuninarils gängen på piatjen är såran, att iutet af re folie daft ansedta handelshujen häritädes blifwit ibaus ierna förwägrate att till gällande tijivato erhålla penningar mot ececpterare merlar. Jngen ftags nation har inträffat uti näget af de solitast ans sedea lantelshufens betydliga affärswertsamk et och ännu mindre befarar man någenting ännu wär:e Men emedau en af ve äldäre, mesi altate fivirore nas chef fwårf inijalnat och firman af denna ans letning welat för det stundande året ytterligare bes änsa fina förbimeljer, få har man mer för f och ledning af ven ofvan antydda tive sinsinnationen tagit för sKifmwet att jirman war är gunskta teligt, att titninolänenheter och att desja mil e n just emedan den in rager, ait ber derna och mins: a 2 på arbete. nog att bellaga arberaren, man ber ters bwartill hörer ämja hans gagn och bäfia att låta all lagenlig iAi ostörd ute weckla sig, hwarigenom ötad arbetsförtjenst fan bes några få dagar sammanträder Sweriges folkwalra riksrag. Vila stora fom beboff titeenliga reformer i mångfaldiga viatninäre och lita tjupt fom tessa behof läta tänna gar vil fin, lika stort är ret happiulun förtroende, wars med folfet ser hun till fina utwalte. Lycka är, att ka 8 einsättning öfwer hufwud kan ans jä att förheppningarne ide böra å tilliörlitlighet hafwa mi hört t berättas: Den bekante bö:vjurs åross sshandlaren och Ffommens ... str art före jul besötte Wealmö vid åter resan på jernbanstationen i sif in pels i en fupg, i hwilten inga kejunno sin. Strart förr. an täget skulle ban fin I upe och fann då att en herre wat sig helt ker nämi ett af hörnen. Wär we wände fig vå till vestamraten: 7MWain herre! Ni dar tagit min plats. War ged och siytta ev — RJ — Men i hela ren civiliserade werlden brukar man rejpeltera den plats en annan betecknat såsom sin genom att der placera fin qels, fin rock, ete. Ålltså ännu en gång, gif rum: — MRej, blef swaret, er pels ligger der ni sjelf först lagt honom, der är alltfå er platå och här 2— —. — cf —: är min. — 7Päin herre! Wet ni bwem ni talar med 27 — Rej! — IJog är grosshandlare S., kommendör af Wafasorden och rirtare af Nords stjerneorden samt dessutom f. d. talman i borgares ständet. Behagar ni nu maka åt er? — Nej, men för att göra prefentationen fullständig, så har jag äran nämna, att jag är prof. A. ., Lunds universitets ret tter magnificus. jag har generals majors rang och blir för resten sittande der jag fitter. Efter veu betan samsades herrarne godt Åliktef enj till dess täget stannade i Lund och herr . bef ensam herre på täppan. Wid i dag företaget wal till stadsfullmägtig i letigheten ester d:r Sturzen-Becker erhöll hantlanden Nils Nosenberg största röstantalet, eller 1489 A. mi:3.:i N ÖKAS