Helsingborgs-Posten – 10 januari 1867, sida 2

ÅNej Viggo, sade Matts. detär du icke, men derom en annan gång; berätta mig nn lite huru det gått för dig medan du varit borta. Jag har ofta tänkt på dig, min son. När jag så der gick och vankade ensam bland ljungen eller jagade upp en hare på åkerrenen, så tyckle jag alltid att det var någonting som fattades mig sedan du var borta. Har lyckan undertiden varil dig hnld?t Jo! svarade Viggo likgiltigt, såvida skapar lycka så kan jag icke klaga. Och nu berättade han för Mats de vistigaste händelserna af sitt lif under de tio år de varit ålskilda. Natten forslot. Lampan slocknade och genom rökhålet i taket föll ett svagt darrande sken från morvonsryningen nor i kojan. Ännu vid soluppgången satt den gamle på Viggos läger och vid hans sida. Foglarne sjöngo, daggdropparne tindrade på ljunsriset, då zigenaren och hans gäst lemnade holmen på samma sätt som de natten förut kommil öfver till den. Matis följde Viggo till Esbergs krog, der denne tog in. På östra sidan af Skads härad ligger en gammal grundmurad byggnad. Fordom hade denna varit en gammal och vidlyftig herreborg, omgisven af vallar och grafvar. För några år sedan syntes ännu ruiner af ett förfallet bålverk på der sidan af byggnaden, som vetter ut mol vestersafvel; dessa äro nu till en delf örsvunna, sedan jorden omkring a2ården blifvit odiad. Ugcleviks eloll, så heter gården, beboddes af general Volmar. Förut chef för ett regimente, som låg i Jutland, hade han varit tillräckligt medi verlden alt icke kanna någon saknad genom att förbyta stadens larm och stoj mot det lugna lifvet på ruld b