Från ÅAlheden. Bilder af Carit Etlar. (Forts. fr. föreg. N:r.) -Hvad är allt det der för något snack, mor! iuföll spojken borta i kroken, Det är ju öfver en half mil till Ugglavik och den vägen kan ingen främling råka allraminst nu då det är så mörkt. Kanske fyren också har pengar, tillade han med dämpad ton. Slapp in honom så får jag se hvad det är för en. Qvinnan måtte förmodligen varit van attlyda honom, ty hon gjorde icke flera invandningar utan sköt trärigeln ifrån och lät främlingen stiga in... Det var en ung man med ett uttrycksfullt om icke just så vackert ansigte. Hans Förkbruna ögon sirälade af mod och beslutsamhet. Han var lång och välvuxen; pannan, som omgass af. tjocka svarta lockor. var fårad af ett djupt ärr ända ned till vensta ögonbrynet. Hans hy var mörk och solbränd och ett par stora mustascher häntydde på att han antingen var eller åtminstone kunde varit militär. Det är ett stygat väder ute i afton, sade han och tog utan vidare omständigheter af sig