ändan af bordrt på en gammal ekekista. -Han är nere vid sjön, svarade hustrun med en hemlighetsfull min. Päl Pil är kommen, de få mycket arbete innan sol går upp. Vill du tala: vid honom, Matts, så skall jag låta hemta honom. Du kan ju springa ner efter honom Olle. Det tycktes som om tataren stod i högt anseende hos värdinnan, ty. han var mycket vänligare mot honom än hon förut varit mot sin gäst. Nå Olle! upp med dig och spring ner efter far, hör du inte. Jag har gått långt i dag, sade Olle med långsam släpande ton, (jag är trött och orkar icke stiga upp, spring sjelf efter honom. mor. Qvinnan ämnade gifva honom ett groft svar, men Zigenaren förekom henne med den anmärkning att det hastade icke med hans ärende, derpå tog han ölkruset som hon ställt breivid honom och tog några klunkar. Ni harframmande ser jag! sade han halshögt en tund derefter och då han märkte det spända förhållande som syntes herska mellan gästen och qvinnan vände han sig till den förstnamnde och utbrast: i Det är ett dåligt väder. att färdas till fots i, det här. . Ja mycket sannt! svarade den obekanta, men min sotresa har icke varit langre än ifrån stranden och hit jaglät sätta mig i land från Pils jakt och hoppades hinna till Esberg innan det blef mörktk. i Då bar ni räknat rasande, genmälde Zegenaren med ett lett småleende, och ni har icke vunnet något genom att tagain hos spelmannen, allraminst nu då Pilen har låtit höra af sig på