längesedan ni var i ett sädant hundhål som detta, Lät då herrn vara i fred för dina anmärkningar, sade pojken åter. Han har ju sjelf fått ögon af vår herre att se med. Får jag icke tala for dig? Du snäser mig för hvarje ord jag säger, återtog gumman helt uppretad. bu är just en hygglig son, Olle. Håll munnen mor!svarade pojken, med den likgiltigaste min i verlden och rakade en glöd ner i sin slocknade pipa. bet vore bättre att du tog fram det sofvel vi lemnade i middags; när man gått en lång våg brukar man tränga till mat och om jag icke misstager mig finnes här också öl på dunken, som står på sängen, låt oss få den också. Under det gumman åtlydde denna befallning hördes steg utanför och straxt derefter hördes ett underligt skrikande ljud icke olikt pipandet af en hjeile. Dörreu öpnades denna gång genast. En gammal skinbeklädd man. följd af en stor gråbrun dogg trädde in. Förundrad betraktade han den resande, under det han skakade vattnet från sin tröja och gick längre fram i stugan. Det låg någonting vildt men på samma gång tilldragande och godmodigt i hans bruna fårade ansigte i de lifliga blå ögonen, som spelade under hans bruna buskiga ögonbryn. Långa tjocka hårbockar föllo ned omkring hans ansigte; dessa voro blekta af många vintrar; detta bevis på ålderdom stod i besynnerlig motsats till hans kraftfulla kropps byggnad och eldiga genomträngande blick. Denne man var tatare och hette Matts Hjeil. Hvar är Simon i qväll? frågade kan efter några ögonblicks tystnad och satte sig ned vid