och alla guldmynt skola derföre på Håret wara mår: va ve summor be representera. Om terföre en fos vereign som genom slitning minskats i migt mer blott ett halft gran af den wigt den hade när ven aid ut från myntwertet, kan dess lagliga civfulas tion stoppas och ersättning för vet fom felas i mig ten affordras den sednaste innebafwaren. För nägra är senan war man mycket sträng i detta hänseende, ty det klagades allmänt öfwer att guldmyntet icke war fullwigtigt. Silfwer och brons mynten äro blott wärtebetecknare och deras nominella wärde är mycket srörre än deras metallwärde. SÅ länge myntstämplarne synas på rem äro de berättigade att cirtulera, och vet händer ofta att de förtorat en tredjedel af fitt wärde innan de indragas och gör ras om. Till betäckande af kostnaden för omgjur tande af utslitna mynt finnes en summa afsatt, fom uppgår till 20,000 p. it. pr år, men denne summa siges ej fullt räcka till för ändamälet. Om man skulle sräga: Hwart tager den wägen, denna awantitet quid oh silfwer, fom dagligen nötes af wårt guldoch silfwermynt? få funna mi ej ber swara den frågan. Men toge man och analvfes rade dammet på wåra gator, få kanske fomme man underfund med, att det innehöll en liten procent guld och vet skulle således wara åtminstone en ffugps ga af sanning i det betanta uttrycket, att Londons gator äro belagda med guld. Man har approrimativt beräknat, att under tre årg cirkulation ens fronstyckena förlora 5 procent af deras urjprungs liga wigt, halfsfronerna 10 procent, fhillingsftycfena 30 procent, fer-penceitydena 40 procent och trespenceftydena 42 procent. Bronsmynten äro hårdare och deras fiitning är proportionswis mins dre. Mydet skulle winnas för mynteng hållbarbet, om alla mynt försåges med en uppstående skarp font, hwarigenom stämplarne på begge sidorna bättre bewarades för nötning och mynten längre kunde bibehålla sitt utseende. Apan od) barnet. På ett fartyg, fom mar på mwäg till Amerita — berättar tidningen Va Gironde — befann fig en nug hujtru, fom have ett några weckor gammalt barn wid bröstet. En dag hare hon lagt vet ifrån fig på räcket och gått till relingen för att fe på eti förbifaranre ångfartyg, då hon plötsligt får höra ropet: Ert barn! MApan! Hon wände fig hastigt om, En apa, som fanns ombord, bare tagit barnet och sprang bort rermed. Den olydliga hustrun föll i wanmakt, men apan, som höll barnet på ena armen, hade swingat fia upp i wanterna och tlättrare, med tillhjelp af ren andra armen, upp i höjten med stor hastighet. Ma troserna satte efter henne, men apan mar uppnurirte fom på hwarenda af deras rörelser och mille ide låta dem komma henne nära. Detta skulle äfwen warit swårt, emedan hon klättrat ända upp i stor. stången. Den war tessutom att befara, att hon, för att unvfomma matroserna, skulle springa från