Helsingborgs-Posten – 29 december 1866, sida 2

-Kisfol år färdigt! hviskar en röst helt sakta bakom dem. Det är Kammarrådet, som icke har någon idöe om, att han skulle förskräckt dem mycket mindre om han kommit sjungande och med slamrande sporrar, än nu med den godmodighet. som förledt honom att gå ännu saktare än vanligt, så att de skulle först se ech nöra honom då han står invid dem. Franciska smäler dock temligen modigt mot sadren, men den förlagne Cancellisten tar väl fem sex ganger sin hatt på och af, som om han sökte få den till alt sitta så att han icke skulle se ut som en person den man träffat i bagrepp att kyss: sin fästmö i Alleenbergs trådgård. Vänta litet, bara, säger Kammarrådet, då de stiga upp för ati följa honom, Det gör mig ondt att jag störde ert förtroliga samtal, och jag vill göra det godt igen med ett råd som ni, oerfarna som ni aren, väl kunna behöfva. Ni skolen nu snart hålla bröllop ... Den anledningen låter så bra, att de äter satta sig ned; de skulle allt gerna höra talas mer om den saken. Du har många vänner och bekanta-, fortsätter han, vändande sig till fästmannen, foch troligtvis kommer ofta någon och besöker er, då ni sitta i ert nya hem och samtala så der lyckligt och förtroligt, som nyss då jag kom och störde er. Om det då är så, att ni hellre skulle vilja ha aftonen ostörd för er sjelfva än dela den med någon annan, äfven era käraste vänner, så vill jag gifva er ett råd. Skrufva ned lampan så alt den icke brinner med för starkt ljus; drag gardinerna tätt ihopa. så att