Helsingborgs-Posten – 27 december 1866, sida 2

ningen, han må gerna tala, blott det icke är för alt berömma henne. Fortvislad men undergif.en, synes han, i det han kastar sina blickar sjerran 1 det blå, sända sin tanke så iangt bort som möjligt, för att finna ett ämne, som är riktigt aflagse srän det han helst skulle velat tala om. -Jag hade en anekdot . . . . , börjar hamn