En sällsamt formad rotwert — strifwer Wexiö Blavet — en rofwa eturnips) till stapnaden lit un gigantisk mennistohand afskuren wid handleden ch försedd mer fem inåt böjda, från hwarantra roga stilra och afrundade, fingrar eller utgrenins jar, af hwilka den yttersta wenstra, föreftällans e tummen, är nägot tjockare och ten mwellersta rnågot länare än de öfriga, bar för fort tid sedan dlifwit inhöstad från en kältäppa i norra förfras ben och i ressa bagar uppwisad för ätskilliga pers sener värstätes. Denna weftwerltens abnormitet, från hwillen stjelten är bortskuren, wäger något öfwer twå skälpund och fan knappast unrgå att wid ett ftyktigt betraktande elier i halfmörker wäcka en bemsk sänsla, en förest ällnina om en frän armen afhuggen jältehant med sina knubbiga fingrar och sin sasta muskelbyxjnad. Bref ifrån Afrila. Den förtivet år utrestejunge Wenersborgaren MA. W. Eriksson, som troligen i retta nu upphunnit fin bestä unmeljeort Omwanbos lantet i vet inre af Afrita, har ånyo skrifwit till fina föräldrar. Af retta bref, dateradt Otjimbinque den 5 Augusti, har Wenersborgs-tidningen fätt tilllåtelse göra följande utdrag: Den 2 sistl. Maj lemnate wi Kapstaden och kommo efter åtta dagars resa fram till Hwalfiskbugten, som är en god hamn. Landet deromkring är en sandöken, hoarest hr Ch. Anderson och missionärernalätit uppslä bodar, för att förwara sina saker, tills wagnar komma förE ott föra bem in i landet. Det skulle nästan wara omöjligt för menniskor att lefwa här, om ej på de