Helsingborgs-Posten – 22 december 1866, sida 2

—L— — — jAOAOOAO glansen af denna enfald: han harju utrustatsin vän med en talisman, som nog skall bevara honom mot det första intrycket, och sedan — ja sedan behöfver han blott låta sin aimabla svågerska råda, så skall Paul nog blifva tagen ur de illusioner han ännu kan göra sig. Hvad Kammarrådinnan beträffar så pinar det hennes stolta sinne, alt hon icke förmått böja sin tillkommande svärson under sin herska rvilja och som en följd derat är hennes hållning icke så sjelfbelåten och imponerande som vanligt. Cancellisten har straxt vid förtofningens början insett nödvändigh ten af att sätta en lugn sasthet mot hvarje älven det minsta försök från fruns sida alt regera. Som två lika starka fientliga skepp lågo de båda antagonistern sedan dess mot hvarandra; men som listig kapten hissade Cancellisten en offantlig höflighetsslagg, som bländade hennes ögon: och medan hon var nog enfaldig att glädjas och högmodas i dess glans, styrde han helt lugnt hvart han ville. Då frun ändtligen åter öppnade de blandade ögonen, var det försent; Cancellisten stod fast och upprätt i medvetandet af den vunna segren, och hon använde förgäfves både list och krastanstrangningar för att böja honom. Nu är det vapenstillestånd, men då Frun (oaltadt hon är vår hjeltinna nodgas vi dock lillstå det) ar temligen feg, så är hon dock, så vidb hon kar vara der, nägorlunda höflig mot Cancellisten och hans fästmö ; JA till och med mot Kammarrådet är hon i svärsonens närvaro mindre hård, ty Cancellisten bemöter honom med en vördnad, som han icke kunnat visa större mot en Konung, ja ieke met