Och då han nu presenterades för henne och hon gisver onom handen i det hon med sin melodiska röst yttrar att Georgs bästa vån också är hennes, då den gamla ut litna frasen klingar så ny, så innerligt nppriktigt menad från hennes läppar, att det förekommer Paul som hörde han den nu för första gången i lifvet; — då vänder han sig plötsligt från henne och utropar i det han fattar sin väns båda händer oc skakar dem kraftigt: Nu gratulerar jag dig på fullt allvar! Nu först kan jag ärligt och uppriktigt göra det! — Förlåt, Fröken! sorifar han vändande sig till Franciska, som ser något förvånad på honom, för en stund sedan visste jag blott, att jag kurde gratulera Er, ty Georg och jag hafva varit vänner från barndomen, och jag vet alt han år deo bäsja menniska jag känner; men nu då jag ser Er, finner jag att jag har åtminstone lika mycket skäl att lyckönska honom. Paul har blifvit en smula rörd ofver sina egu a vålmenta ord, och då Cancellisten med en