Helsingborgs-Posten – 20 december 1866, sida 2

Kammarrädinnans döllrar. Berättelse af Paul Winther. (Från Danskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Vi deremot behöfva icke använda så våldsamma medel; om du, min läsare, vill säga god natt till Kammarrådinnan och hennes familj, så befall blott, att fönstret flyger upp af sig sjelf, och gardinen höjer sig. Clara har satt ett ljus på consolen och betraktar sig i den ofvantöre hängande spegeln; hon småler högst belåten med sig sjelf — skola vi vara nog indiscreta att uttala den tanke, som bor i detta stolta smålöje och bringar ögat att stråla? Nu formar den sig till ord, halfhögt yttrade ord, dem vi utan betänkande kunna lyssna till. Löjtnant Holm måste då vara rent af tokig om han icke friade!4 hviskar hon, och en hvar, som endast ser henne, måste instämma. Vi behöfva icke göra någon ursäkt derföre att orden icke voro så särdeles fina: vi böra komma ihåg, att det icke var till oss, utan till hennes egen tjusande bild i spegeln, Fröknen talade. Hon tror sig helt och hållet obemårkt, och i sådana ögonblick är det, som menniskan