rÅgv 1—4 2eess50 — måjtaren A. Berwald jemte ätstilliga af alatemiens eleder, pwilta schuare ekedocrade slera selesater. Fattigdom och almojegifwande. (xictöpings Titning. ) Ofta hör man nämnas orten fattig och fattige dom, ofta säges vet: den är få fattig, den trudes af fattigdom o. i. w.; men: alla, som så säga, hafwa wisst icke närmare gjort sig reda för hwad fom ressa orren innebära och sälunda betänkt hwem som egentligen är fattig. wem är fattig? Hwem tryckes af fattigdom? Jngen annan än ten, fom ide kan arbeta eler oc ide bar arbete eller ock ide hinner arbeta få mycket, att infomften af hans arbete räcker till att försörja honom och dem, som han mäste försörja, bans familj. Barnet, som ännu hwarken bar kraft eller ine figt att: arbeta, är fattiat. Sjuklingen, den som är sjuk till lropp eller släl, eller beggedera, som är urständsatt att arbeta, är fattig. Åldringen, som satnar förmäga att arbeta, är fattig. Men hwar och en, som kan och förstär att ar beta, är ide fattig, ätminstone ide för fine gen person. Men hwad är arbete? urbete är all den ärliga syssel sätining, hwarmedt en person skaffar fig ins komst. Öwem fan då arbeta? Det tunna alla, fom ide fatna traft eller insigt. Men vet fortras att ene bwar får särant arbete, fom är limpart efter hang större eller mintre mått af insigt oh kraft, lime part efter hans persenliga förhållande. Ett barn, bwars kraft börjat utwecklas, tan arbeta och wara lika gagneligt, som en fullwext och kraftig man, allenast det fär sädant arbete, som ret kan sköta, en lvtt person, som icke kan gå till närmaste gård, tan dock arbeta, blott arbetet lämpas efter hang förmåga I öfrigt. Wi skulle härom funna orra ganska widlyftigt, men man skall rå säna, att wi lomma med indajt entla förhällanden, jem hwar man tännere Nå wäl: allt hwad ofwanföre är sagrt är ockjå ingens tina annat, än de enklaste sanningar. Men gifwer man i allmänhet cerpä akt? Nej, det ligger få nära. till: haurs, vet är jå enkelt att man före bifer vet. Hurn enkelt litwäl som vet än är, hwilar, bod. ällt rätt orrnante af fattigwärd jasi på tenna entla grund. Åcrjöre gif arbete åt en bwat. som tan arbeta! Derwit wilja wi eodride förorra arbetshus. Nej, låt hwarie hem blifwa ett arbetsbus, huru ringa hemmet eller bojtaren. änf är. Sker detta, då blir fattiawärten hitt: orrnat och rå skall äfwen ten werkligen fattige få sitt nöriga underjtöd, utan att kommunen känner tyngden deraf få tryckande, fom unter andra förhållanden. Den sämsta fattigwärt är almosegifwande, ja, ben är rent af en misswärd om de fattige, på samma gäng ten följaktligen blifwer en misswård om kommunen, om samhället. För kort tid sedan pår pekate wi de menliga följterna för bettlande barn af deras bettlande. Hwad fom vå sades, upprepa mi: barnet wänjes wid syplelöshet, wid lättja, wid hyckleri, wid en mängd olater i Sfrigt. Detta måjte widhällas af hwarje tänkonde, och wi wilja nu ytterligare tillägga. att ven fom har helsa och förmåga att gå bettlande ur hus i hus — den ware nu barn eller äldre — den har oc förmåga att kunna arbeta, nemligen om passande arbete lemnas. äÄr då traften för ringa att kunna med — nn rr MARE NPR SSI —