Helsingborgs-Posten – 18 december 1866, sida 2

Kammarrådinnans döttrar. t -Berattelse Paul: Winther. (Från. Danskan. ) (Forts. fr. föreg. N:r.) Men tåti vid am hjerta, så tält att detta slår deremot, hvilar det unga gröna kastanjebladet, vid det fästa sig dina tankar, och derifrån utspirar för dig, midt i den rikt upplysta salen. ett stort och kraftigt tråd, i hvars bladrika krona hänga massor af hvita blommor. Inunder trädet sitter en liten flicka ensam och öfvergifven, och vanligt hviftar trädet svalka åt henne med sina breda blad och strör sina hvita blommor i hennes svarta hår. Concerten är slutad, och folkmassan tränger sig ut ur salen med den egendomliga oroliga brådska, hvarmed man lemnar ett stalle der man haft roligt; de gå icke, de störta åstad, det är som ville ingen vära den siste. Om Kammarrådet sett Löjtnant Holm om bord i ett af dessa orkanlika öconblick, då hafvet oregerligt skummar och brusar mot skeppet som ville det krossa den tygel man vågat påläggat det, då masterna brytas och menniskorna stråla i kapp med stormen, — så skulle han anset honom för en rask officer, men detta slags mod