Helsingborgs-Posten – 8 december 1866, sida 2

——— — —— — —— för blommor, och en sparf, som hoppar laltjefullt i det suktiga gräset, för en groda, är han såock icke i stånd att upptäcka något, som har den aflägsnaste likhet medl el hus, eller ett tak, eller blott en skorsten. Det är verkligen omöjligt, Fröken att upptäcka ..., säger han slutligen. Derföre att det går Herr Stjerne som det vanligtvis går dem, hvilka söka alltför konstigt, afbryter hon honom. Åi söker vida omkring med lor: gnett efter ett hus, och ötverser dervid, hvad Ni med blotta ögonen kan se, grasplanen med der stora kastanjeträdet under hvilket jag bodde. Åh det är en hel liten historia-, fortfor hon, skrattande åt hans förvåning. pel är många år sedan, och jag var då elt barn.-(Cancellisten finner häraf, att Franciska måste vara mycket ung, tv annars skulle hon säkert aktat sig för en sådan bekannelse.)Mamna trodde att Clara för sin helsas skuld bor le ligga på landet, och reste derföre bort med henne for en tid. Då de hade rest påstod Pappa att jag icke heller befann mig ratt väl och derföre också borde ut på landet; derföre följde han mig hvar morgon, innan han gick på kontoret, ut till Fredriksberg och hemtade mig derifrån vid middagstiden. Jag utsåg gräsplanen under kastanjeträdet till mitt landtstalle; der lekte, läste eller sydde jag, och dagarne slogo så hastigt, att då Mamma och Clara efter en månads tid kommo hem igen, förekom det mig som hade all den tid de varit borta varit en enda lang och skön sommardag.: UMen k kände Ni er då icke ensam och öfvergisfven? -Nej, hvarsore skulle jag det? Jag såg Pap