Helsingborgs-Posten – 4 december 1866, sida 2

allt mo. kare rod aden? Ser du icke, att hon i detta ögonblick har en stargare. djupare, mera belecknande likhet med kammarrädinnan. än näsonsin Franciska haft, uttrycktes likhet? Intel ser du trefaldt blinde Cancellist. oc du qualifiserar dig allt mer och mer att blifva Kammarrådet N:o 2. Äntligen är man färdig till utbrott, ute itamburen står en liten gosse, broder till pigan i huset, hvilken han kommit att besöka, Ilan vet icke ratt hvar han szall klappa på och stirrar på dörren med ett oklart hopp om att den skall visa honom till rätta. Hoppet gäller den blanka skinande messingen, ty läsa inskriften kan den lille icke, än mindre uttyda den. För en vanlig läsares ögon står: Bang Kammarråd?. För deras ögon, som förstå att uttyda skriften — och det kan enhvar som umgås i familjen — står der: Bang, Kammarråd(inna). Den lilla obetydliga punkten efteråt innehåller för hvarjinvigd ett så tydligt inna, som om det blott vore utlemnadt af brist på plats. Hvad heter du? frågade Clara den lilla gossen. -Sören kigel?, svarar han och nappar af sig mössan med en brådskande vördnad, den han snart skall komma att ångra. -llor du Soren Eigel, fortfar hon i det hon böjer sitt leende ansigte ned till barnet, Jag vill lära dig något. Huru klokt och förnoppningsfullt blickar han icke upp bill den intagande lärarinnan. Andra an du, sager hon, taga visserligen af sig mössan, när de vilja vara höfliga. men du gör i så fall långt bättre i att behålla den