Rammarräslinnans döttrar. Beratlee al Paul Winther. (Från Danskan.) (Forts. ir. föreg. N:r.) Framför en annan spegel ordnade den yngre dot rea Clara sina langa ljusa lockar och gal dem lforin genom al vira dem kring sina Unarar! Denna fint byeda, smärta, intavande flicka liknade fadren ackural så mycket som Franciska liknade modren; hon syntes sa fördjupad i sin sysselsällning, att det verkligen var unde. ligt nog all hon särnam den blygsamma rig ningen frän förstusan. Det är visst Herr Stjörna-, anmärkte frö Clara Ger på munnen, tillväctliot för alt man kunde umärka alt det var en als arc, men icke 120044 för ar förtana Ol hav hade hopp eber ej. Sousa pionsishar tlla etrun. Den tilltalade såg alt nm sostens L.ileltte ännu icke var stutad och rackte derlore nälbrefvet ål Clara, som under tiden närmal sig men denna såg på henne med en så förnam förvåning, alt Franciska trodde sig förpligtad att blitva ståerde och förtfara med sin uppvaktande befattning; då ljöd klockan annuu en gång, Iiiet starkare än förra gången. Hlir det ten gontung utaf? utbröt den Siränga frun ech ryckte uål